Zizziee

Just precis så känns det nu faktiskt …
Ingenting hjälper, oavsett hur mycket jag pratar, hur mycket jag skrattar eller hur mycket jag ler. Så går känslan inte över. Känslan av …
Jag vet inte, det finns nog inget konkret, bra ord.
Illamånendet, rädslan och paniken.
Luften blir liksom tung, tjock och svår att andas. Hjärtat slår snabbare och illamåendet som inte verkar ha något hejd …

Jag börjar seriöst överväga om jag är är påväg in i ännu en period.
Den tanken gör mej bara ännu räddare, jag har inte haft en period på snart ett år nu, och jag vet inte heller om jag hade klarat av det.
Jag vet inte hur jag skulle klara det, inte hur, och verkligen inte ens om.

Nu kommer det igen…, luften blir tjock och tung, trots att fönstret står öppet blir det genast väldigt instängt. Blicken fladdar och huvudet snurrar.
Hjärtat slår snabbare …

Kroppen värker och …, jaa, jag kan inte sätta ord på det där sista, och varje gång någon frågar om ”alling är bra, jag ser allt lite blek ut?” blir allting bara värre.
Har folk inte lärt sej vid det här lagt att jag inte klarar av de frågorna !

Hon ser inte längre, hon stirrar.
Hon andas inte längre, hon hyperventilerar.
Hon ler inte längre, ansiktet har bara fastnat på samma sätt.
Hon skrattar inte längre, hon är tyst.

Hon vill springa, allt vad hon har och förmår. Bara kroppen slutar skaka.
Hon vill skrika, tills all luft försvunnit från hennes lungor. Bara hon slipper andas.
Hon vill fokusera, tills ögonen blöder. Bara blicken slutar fladdra.
Hon vill blunda, så hårt att hon aldrig kommer se igen. Bara bilderna slutar visas.
Hon vill springa, allt vad hon har och allt vad hon förmår, vart spelar ingen roll. Bara hon får komma bort ifrån sej själv.
Hon vill inse, att hon borde sluta prata om sej själv i tredje person. Och,
hon önskar att detta slutade vara, just ”hon”. Föralltid.

Hon vill att alling ska bli, precis som det var innan …, och stanna så. Föralltid.

”Samtalet , klockan halv 10 igår kväll, på en buss, från Landskrona, fick mej att inse.
Att vart man är ifrån, spelar stor roll, eller kanske, vilket liv man levt, i vart fall, så spelar det stor roll hur man beter sej. Eller vem man är.
Vart man kommer ifrån, vem man är, eller vad man upplevt.
Jag ska vara ärlig, folk i Helsingborg, ni är ärligare, rakare, och helt klart mindre falska än ni i Göteborg. Inte alla, klart. Men övervägande delen. Helt klart. Eller, så sårar ni bara värre.

Göteborg är mitt hem, där i från jag inte kan fly, Helsingborg är min stad, min stad dit jag flyr. Men, jag vill inte fly längre …Jag beundrar dej, som orkade fly för gott!
Min sommar äger, Köpenhamn, Landskrona, Göteborg, Halmstad (?), Malmö (?), fester, konserter, faestivaler, karnevaler. ALLT!  It’s a fucking amazing summer, and still, …, I can’t stop thinking about you … <’3

Nej, detta blev lika fel som alltid. Vart jag vill komma är nog, att trots din äckligt vackra lycka (?), så vet du inte vad du gör. Och trots att jag aldrig klara mer än 22, så jaa, jag kommer minnas, dej, men nu, just nu, är det dags att gå vidare. Och släppa dej. För stunden.”

Det här inlägget är cirkus 2 månader gammalt …, det blev aldrig publicerat pga, respekt (?), eller något i den stilen. Men jag minns förtfarande samtalet, som om det vore igår. Och som jag förändrats …, inte mina åsikter , men jag …, jag har förvandlats till en av dom där från Göteborg. En av de där falska svinen som sårar ´hårdare än andra.

I vart fall på utsidan, jag har satt upp mitt iskalla hårda yttre, min vackraste fasad. Just bara för att det är den ni älskar.
Ni älskar att se den råa, ytliga, what-the-fuck-I-don’t-even-care-sidan av mej. Ni älskar den och beundrar den, och önskar fortfarande att den var riktig. Och jag vet om det …

Ibland är livet bara så klockrent , om mitt liv skulle ha ett soundtrack just nu, skulle det utan tvekan bli detta !

Ensam igen, utan pojkvän och utan någon som värmer mej, som tur är, så lämnade han också en burk med B ‘n J <3

Har ääääääntliigen fått igång bloggen på denna datorn …, tog typ bara 3 veckor !

Förvänta er bättre uppdatering nu mera (:

Jaa, uppdateringen ska bli bättre, och jaa, jag ÄLSKAR sommar kvällar. Bildbomb kommer senare idag, för nu, sova, Kiim ska trots allt sparkas upp klockan 5.30 i morron , (a.

Såå, natti natti alla som nu orkar kolla min blogg mitt i värmen !

Awesome, just awesome … <3

Alldeles för längesen jag skrev, kan bero på att jag inte har mycket vettigt att säga …

Sommarlovet flyter på, humöret skiftar, och för stunden, är jag glad !
Landskrona Karnevalen is coming up soon och jag har sällskap mest varje dag. Trots att de senaste inläggen varit negativa så, ja det är något man får vara beredd på när man läser min blogg. Men just nu leker livet och jag vågar till och med avslöja att fler än ett Oriflameprojekt kommer hitta hit snart …

Under tiden langar jag bra musik och ännu bättre minne  ! <3

Faan, jävla helvete !! Nu skiter jag i allt, jag ger blanka fan i det !
Helvete !!! Det gör för jävla ont att se dej, det gör för jävla ont att se er allihopa, !!

Jag kan inte bestämma mej för om jag orkar dra upp allt igen om få det bra, eller om jag bara ska låta det vara helt ! Fan !

Jag ger upp … Jag vet inte vad jag ska göra …, jag vet inte vem jag ska prata med eller vad jag ens skulle säga i såå fall, jag …, nej jag vet inte.

Faan va ont det gör att se dej, fan va ont det gör att inse att ni har det bättre än jag, fan va ont det gör att förstå att jag inte längre är starkast, fan va allting gör ont …

Innan morronen är detta nog raderat, ni vet allihop hur mycket jag skäms över att må såhär, och ni vet också, att ni tar upp det med mej på egen risk. Risken för total likgiltighet och total ignorans är större än risken för ett sammanbrott. Risken finns där nu och alltid.

Risken för sammanbrott kommer nog alltid, ett tag till i vart fall, att överväga chansen för ett skratt.
Risken kommer alltid att besegra chansen <’3